Under större delen av medeltiden var det vanligt att kilar (triangulära tygstycken) fälldes in i plaggen för att ge vidd, till exempel nertill på kjortlar och särkar, i ärmar och i kragdelen på hättor. Kilarna kunde dels sys in i sömmar men även fällas in i en slits mitt i tyget. Inte sällan användes båda metoderna i samma plagg: i kjortlar är sidkilarna ofta insydda i en söm, men kilarna bak och fram är infällda i slitsar. Många tycker att det är svårt att få det snyggt i toppen av kilarna, men med träning och noggrannhet så går det. Träna på skräpbitar om det känns osäkert.
Barnkjortel konstruerad i en stil kallad ”Nockert typ 2”. Ärmarna är skarvade för att få tyget att räcka.
Vilka sömmar som ska användas är lite upp till dig. I de grönländska Herjolfsnesfynden förefaller det som att många bärande sömmar har sytts med fållstygn från rätsidan. I Londonfynden verkar förstygn (eller efterstygn på platser med högre belastning, som ärmhål och åtsittande liv) ha varit vanliga. Välj det du trivs med, eller det som passar bäst till plagget som du ska sy. I den här beskrivningen så kommer båda metoderna att visas. Använder du ”Londonmetoden” så är det lättast att sy toppen för hand, även om du vill sy resten på maskin. Med ”Herjolfsnesmetoden” är det handsömnad som gäller. Notera att metoderna har fått namn i det här inlägget enbart för att förenkla; de är inga officiella namn.
Börja med delarna som ska sys ihop; en plaggdel med en slits i och en kil. Att ha kilen tvärt avklippt upptill, så att den är ca 8-15 mm bred (och inte slutar i en spets), kan göra det enklare och mindre klumpigt att sy i den.
”Herjolfsnesmetoden”
Med den här metoden börjar du med att vika in en smal sömsmån (3-7 mm) runt slitsen du har klippt. I toppen av slitsen får du smalna av sömsmånen till den är nästan försvunnen. Kilen låter du vara som den är. Lägg kilen under slitsen. Nåla eller tråckla fast kanterna på slitsen längs med kanterna på kilen.
Sy med små fållstygn ihop plaggdelen och kilen från rätsidan. I toppen på slitsen får du sy extra noga, med lite djupare stygn, då det är en utsatt punkt.Ju noggrannare du syr desto mindre kommer stygnen att synas på det färdiga plagget.
Om du vill kan du fälla sömsmånerna mot plagget med fållstygn eller förstygn. Det ger ett prydligare och mer avslutat utseende.
”Londonmetoden”
Sy ihop toppen av kilen och toppen av slitsen med ett eller två små tvärgående för- eller efterstygn. Detta ger en rundad topp på kilen som är tåligare än en spetsig topp. Ha en väldigt liten (3-7 mm) sömsmån för att förhindra att det blir klumpigt. Precis i början av sömnaden kan det vara lättare att komma åt utan att ha nålat eller tråcklat ihop tygbitarna.Sy med förstygn eller efterstygn längst kanten på slitsen. Efter några centimeter kan du nåla eller tråckla ihop tygbitarna på vanligt sätt. Du kan med fördel fortsätta att ha en smal sömsmån, det hade medeltida kläder.Sy fast den andra sidan av kilen. Vill du undvika att det blir klumpigt i toppen av fästa trådar så kan du använda samma tråd till båda sidorna – dra igenom tråden endast till hälften när du börjar sy den första sidan och använd den kvarvarande halvan av tråden när du syr den andra sidan.Toppen av kilen är fint rundad och tålig eftersom inte all belastning kommer på samma punkt.Om du vill fäller du sömsmånerna liksom i ”Herjolfsnesmetoden”.
Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.
Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.
Som När Det Begav Sig 