Att kvinnor under större delen av den kända västerländska historien förefaller ha gått utan underbyxor är något som många har svårt att ta till sig idag. ”Men hur löste de det när de hade mens då?” brukar vara ett av de första argumenten som förs fram så fort den här debatten blossar upp. Bra fråga, vi återkommer till den lite senare.
En annan sak som brukar viftas med är de avbildningar som finns på kvinnor med vad som för oss ser ut som självklara trosor. Men här är det viktigt att inte bara se till plagget, utan också till vad bilden föreställer. Kontext är superviktigt om man vill förstå historiska bilder. Här är några exempel:
”Upp och nedvända världen” av Mäster E.S., mitten av 1400-talet. Hustrun ger maken stryk och sätter på sig hans brokor. Maken har fått typiskt kvinnliga redskap: ett härvträ och en slända.
”Upp och nedvända världen” igen, här av Israhel van Meckenem den Yngre, sent 1400-tal.
”Den onda hustrun” av Israhel van Meckenem den Yngre, sent 1400-tal. Hustrun, uppmuntrad av en demon, misshandlar maken med sin ull/linkäpp, och föremålet för slagsmålet – brokorna – ligger på golvet.
Boccaccios ”Berömda Kvinnor, Semiramis”, 1474. Legenden om drottning Semiramis börjar redan under antiken. Under medeltiden inkluderar den att hon klär ut sig till man, inte bara för att ge order till armén, utan också för att smyga in till sin son Ninyas, som hon hade en sexuell relation med. Här åtföljs hon av sina hovdamer, även de utklädda till män, med brokor och allt.
”Romerska Berättelser, eller De Sju Visa Mästarna”, sent 1400-tal. Kejsarinnan har, efter ett misslyckat försök att förföra sin styvson, anklagat honom för våldtäktsförsök, men blivit avslöjad. Det blir istället hon och hennes älskare, vid avslöjandet klädd i kvinnokläder (men med sina vanliga brokor som avslöjar hur det ligger till), som blir avrättade. Berättelsen finns att läsa i sin helhet här; scenen på bilden börjar på sidan 128.
Men blöjbaken då, hade inte män stora, påsiga brokor? Jo, det stämmer – fram till slutet av 1300-talet eller en bit in på 1400-talet, beroende på var du bodde. Sedan, med de nya hopsydda hosorna, blev riktigt små tighta brokor vanliga. De ses på många bilder, här ett par exempel:
Bibliothèque de l’Arsenal, Ms-5070 réserve, detail of f. 287r, 1400-tal. En domare får sina (relativt rejäla) brokor stulna, mitt under pågående förhandlingar.
”Jason och Medea”, första halvan av 1400-talet. Österreichische Nationalbibliothek, Vienna (Cod. 2773, fol. 18). Jason har de minsta av alla små brokor. De är blå (ses ibland på 1400-talet) och knyts på höften.
”St Sebastian”, av Mäster E.S., mitten av 1400-talet. Även hans små brokor knyts på höften.
Men undisarna från Lengberg, de tillhörde väl ändå en kvinna, de hittades ju tillsammans med bh-liknande plagg??
Nja. Det finns inget DNA som visar vilket kön bäraren hade, och det hittades kläder som tillhört både män och kvinnor i Lengberg. Det var gamla utslitna plagg som, vid en renovering i slutet av 1400-talet, slängts huller om buller som utfyllnad under ett golv. Tittar man på underbyxorna så är de väldigt lika de mansbrokor som man ser från samma tid. Det är alltså högst tänkbart att de var ett mansplagg, men man vet i nuläget inte säkert.
Debatten kommer säkert inte ta slut på åtskilliga år, då våra moderna tankesätt har svårt att acceptera vad de historiska källorna berättar för oss. Att brokor användes för att peka ut okvinnliga och opassande beteenden i dåtidens konst står väl ganska klart, men det går inte att bergsäkert säga att kvinnor trots det inte bar underbyxor alls. Det kan ha förekommit på vissa platser. Däremot är det troligt att de flesta kvinnor vanligtvis inte använde underbyxor.
Hur var det då med mensskydden? Heliga Birgitta nämner menstruationsdukar på 1300-talet, så någon form av skydd var uppenbarligen kända. Hur spridda de var är återigen svårt att veta, det har sällan varit ett ämne som det pratades om mer än nödvändigt i vår kultur. Från senare perioder vet vi att det i vissa trakter var brukligt att gå helt utan skydd, och av de som har provat har jag hört att det fungerar hjälpligt, om man inte har så rikliga blödningar. Det lämnar dock, föga förvånande, spår på särken. En person nämnde att hon gått en Medeltidsvecka med trasor fastklämda mellan benen, utan andra hjälpmedel för att hålla dem på plats, vilket fungerade fint i hennes fall. En annan tänkbar lösning, på olika sätt i bruk ända in på 1970-talet, är bindor som fästes i en gördel runt midjan. Om man ser till den senare historien så var det inte förrän en bra bit in på 1900-talet som kvinnors underbyxor fick en form som gjorde dem lämpliga att lägga bindor i. Innan dess var de väldigt vida, och öppna i grenen, bland annat för att underlätta toabesök för kvinnor som bar flera lager med vida kjolar. Även när kvinnor började använda underbyxor i modern tid så var de alltså helt värdelösa på att hålla bindor på plats, och andra lösningar var nödvändiga.
Så vad gör då du som kvinna, som vill ha det så rätt som möjligt? Antingen går du utan alla former av underbyxor, syr ett par brokor i alla fall, eller så använder du moderna underkläder. Det angår faktiskt ingen annan, och kommer förmodligen inte att synas. Ingen kommer bry sig om hur du gör. Hur som helst kan det vara intressant att veta hur det faktiskt förhöll sig.
I Norge kom ikke underbukser i almenn bruk før m lag 1920. Det som ble brukt da var mamelukker, stort sett åpne i skrittet. En gammel fame fra Setesdalen i Norge fortalte meg at da hun vokste opp var det forbudt for jenter å blant annet hoppe på ski. Årsaken var at jentene gikk med stakk, og uten underbukse. Dersom de datt, så ville hele underlivet ligge nakent og blottet for andres innsyn, noe som slett ikke passet seg. Enkelte rampete jenter trosset forbudet og hoppet allikevel, fortalte hun meg. Ellers hadde man i Norge flere steder noe man kalte ”migestakk” (mige = tisse/urinere). Det var den innerste stakken, en slags understakk, som skulle ”ta av for miget” når man stilte seg bredbent opp for å tisse (uten underbukser). Jeg vet også at i Norge ble dans sett på som uanstendig, fordi den tradisjonelle norske folkedansen som man danset den gangen innebærer mye ”sveving” (=snurre fort rundt mange ganger) for jentene, som igjen førte til at stakken stod rett ut og man kunne se rett inn. Dermed uanstendig. Den gangen var folkedansen på mange måter datidens ”ungdomsopprør”.
Jeg vet at hva jeg forteller ovenfor ikke har med middelalder å gjøre, men heller den norske bondekulturen frem til rett over århundreskiftet 1800/1900. Jeg tenkte allikevel det kunne være interessant å dele, når man allikevel snakker om undertøy.
Bra och redigt skrivet! Jag vill bara tillägga att jag läst en avhandling i Etnologi som handlar om menstruationens historia. Dock i lite modernare tid förstås. Den heter Skammens röda blomma av Denise Malmberg och jag kommer ihåg att det där berättades att men kunde se blodiga spår i snön efter kvinnor ibland.
Som När Det Begav Sig 
I Norge kom ikke underbukser i almenn bruk før m lag 1920. Det som ble brukt da var mamelukker, stort sett åpne i skrittet. En gammel fame fra Setesdalen i Norge fortalte meg at da hun vokste opp var det forbudt for jenter å blant annet hoppe på ski. Årsaken var at jentene gikk med stakk, og uten underbukse. Dersom de datt, så ville hele underlivet ligge nakent og blottet for andres innsyn, noe som slett ikke passet seg. Enkelte rampete jenter trosset forbudet og hoppet allikevel, fortalte hun meg. Ellers hadde man i Norge flere steder noe man kalte ”migestakk” (mige = tisse/urinere). Det var den innerste stakken, en slags understakk, som skulle ”ta av for miget” når man stilte seg bredbent opp for å tisse (uten underbukser). Jeg vet også at i Norge ble dans sett på som uanstendig, fordi den tradisjonelle norske folkedansen som man danset den gangen innebærer mye ”sveving” (=snurre fort rundt mange ganger) for jentene, som igjen førte til at stakken stod rett ut og man kunne se rett inn. Dermed uanstendig. Den gangen var folkedansen på mange måter datidens ”ungdomsopprør”.
Jeg vet at hva jeg forteller ovenfor ikke har med middelalder å gjøre, men heller den norske bondekulturen frem til rett over århundreskiftet 1800/1900. Jeg tenkte allikevel det kunne være interessant å dele, når man allikevel snakker om undertøy.
GillaGillad av 1 person
Bra och redigt skrivet!
Jag vill bara tillägga att jag läst en avhandling i Etnologi som handlar om menstruationens historia. Dock i lite modernare tid förstås. Den heter Skammens röda blomma av Denise Malmberg och jag kommer ihåg att det där berättades att men kunde se blodiga spår i snön efter kvinnor ibland.
Tack för en bra blogg
Åsa HB
GillaGilla
Mycket uppskattat inlägg i denna eviga diskussionsfråga 😀
GillaGilla