Ylle var det tveklöst vanligaste materialet som kläder syddes av under medeltiden. Från simplaste tiggare till kungligheter – alla använde ylle. Det var dess kvalitet och färg som avgjorde hur fint det var.
Ylletyger bör vara vävda i tuskaft eller kypert. Båda sorterna lämpar sig bra till de flesta plagg, men tuskaft är inte optimalt till hosor, då det inte är så elastiskt. Särskilt tyger i kypert är vanliga i fynden.
Ska du föreställa någon ur den vanliga befolkningen är det positivt om man kan urskilja trådarna i tyget – det är vanligt i fynden. Ska du föreställa en finare person kan tyget med fördel vara ruggat och överskuret, det vill säga, ha en fin, luddig men slät yta som döljer trådarna.
Ylletyger förekommer som sagt i en mängd kvalitéer; från så fint att det är genomskinligt, till väldigt grovt, från mjukt till rivigt: välj kvalitet efter vad du ska ha tyget till.
Enfärgat är alltid ett säkert kort och är det vanligaste både i bildmaterial och fynd. Har du turen att hitta något enkelt tvärrandigt (eller randigt på längden som du klipper ut på tvären) så är det också trevligt. Rutigt förekom i mindre omfattning, och är ofta överrepresenterat idag.
Även färg är en viktig faktor för att passa en viss sorts person. Naturliga yllefärger – naturvita och bruna – lämpar sig väl till vanligt folks vardagskläder. Grått är knepigare, då får på medeltiden oftast hade brun ull.
Färgade tyger i ljusare nyanser passar också vanligt folk, då de kan likna de färger som fås fram i efterbaden vid färgning.
Mörka, djupa färger visar tydligt att en person har pengar. Riktigt sotigt svart är dock ovanligt under större delen av medeltiden (det blir inte modernt förrän under 1400-talets senare del), och även då det förekom så bleknade färgen snabbt, och kunde behöva färgas om. Naturligt svart ull direkt från fåren har en mörkt grå nyans, då även den solblekts.
Det luriga med att köpa ylletyg i en vanlig tygaffär kan vara att om det bara står 100 % ull, så kan tyget ändå innehålla upp till 5 % andra fibrer, oftast syntetiska. Står det däremot 100 % ren ny ull så ska det vara det. Personalen i vanliga tygaffärer är ofta rätt dåligt insatta i just ylletyger, så det de säger kan man tyvärr inte alltid förlita sig på.
Det bästa är att köpa från någon av återförsäljarna som riktar in sig på textiler för historiskt återskapande, till exempel Medeltidsmode, Handelsgillet, Historiska Rum, Naturtuche. De har ofta bra koll på vad som är lämpligt, och brukar som regel vara tydliga med om ett ylletyg innehåller andra fibrer.
Tänk på att bara för att ett tyg innehåller 100 % ren ny ull så är det inte automatiskt lämpligt för medeltidskläder: vissa vävsätt och behandlingar av tygerna är klart moderna, och ser moderna ut.
Läs mer:
Ylle: Förbehandling, Tvätt och Press
Skadedjur i Yllet och Hur De Bekämpas
Referenser:
Crowfoot, E. Pritchard, F. & Stainland, K. (2001). Textiles and Clothing c.1150-c.1450. Bury St Edmunds: Museum of London.
Østergård, E. (2004). Woven Into the Earth. Denmark: Aarhus University Press.
SENAST UPPDATERAD 23 NOVEMBER 2018
Som När Det Begav Sig 
🙂
<3 Ylle
GillaGilla
Tack för en mycket informativ och lättnavigerad sajt!
Vi ska besöka Visby en dag eller två under Medeltidsveckan, och jag hoppas kunna sy min första kjortel innan dess. Helst skulle jag vilja att detta ”första försök” blir såpass historiskt korrekt att jag är nöjd med det även under kommande år. Därför försöker jag läsa på om material, skärning, sömnad m.m. (har skaffat Thursfield, Østergård och ”Nordbomønstre”). Men eftersom jag inte har sett medeltidskläder annat än på bild är jag osäker på vilka yllekvalitéer som är lämpliga för sommarbruk.
Medeltidsmode rekommenderar en tuskaft med 380 g/m2 och Handelsgillet en kypert med 320 g/m2 till sommarkläder – jag tycker det låter så tjockt? Jag jämför med en liknande tuskaftad yllestuv jag råkar ha, den väger 280 g/m2 och den avfärdade jag som alldeles för tjockt för sommaren. Jag har tänkt att det snarare är ett kamgarnsylle jag skulle behöva. Men jag kanske överskattar augustivädret.
Har du något råd om vad jag ska söka efter? Vår 5-åring kan nog gå i bara särken om det blir för varmt att ha yllekjortel över, men det kan ju inte jag… 🙂
GillaGilla
Hej Anna-Carin!
Jag har en kjortel i Handelsgillets tunna kypert som är väldigt behaglig att bära om sommaren. Maken har en tight tröja och hosor i Medeltidsmodes melton, som är betydligt kraftigare, och han tycker att det gå bra i sommarvärmen. Det beror mycket på viken tolerans man har mot värme, på vad man ska göra under dagen (även på medeltiden tog man av sig lite om man skulle göra tungt kroppsarbete, som slåtter och skörd) och faktiskt även en del på hur man känner sig när man klär sig. Är man stressad och varm så stänger man in värmen och det tar rätt lång tid för den att komma ut.
Låter som att du har ett roligt projekt framför dig, lycka till! Vill du ha fler personer att bolla med så kan jag också rekommendera gruppen 'Vi som syr medeltidskläder' på Facebook, om du inte redan är med i den.
GillaGilla
Tack, då förstår jag bättre hur det fungerar i praktiken. Nu ska jag beställa tygprover att ha som referens.
Ja, det ska bli ett roligt projekt. 🙂 Tack för inbjudan till gruppen, men jag får tyvärr avstå eftersom Facebook och jag går dåligt ihop (blir stressad). Däremot har jag snavat på Albrechts Bössors övergivna forum, och har börjat läsa gamla trådar där (så mycket intressant!). Och din egen blogg, förstås. 🙂
Tack än en gång för hjälpen!
GillaGilla
Forumet ja, det försöker vi sparka liv i igen, gammal information är mer lättöverskådlig där än på Facebook 🙂
GillaGilla
Vad roligt, då önskar jag er lycka till med det!
GillaGilla