En stor skillnad på vår tid och 1800-talet är inställningen till strumpor. Idag är det ytterst sällan som folk lyfter på ögonbrynen om du inte har strumpor/strumpbyxor, men många av 1800-talets människor hade blivit skandaliserade om de såg ett naket ben i något officiellt sammanhang.
En dam sätter på sig sina strumpor, ca 1830.
Det finns några målningar från empiren på eleganta damer i tunna muslinsklänningar och nakna fötter, men de är nästan uteslutande intima porträtt av franska kvinnor som låg i modets extrema framkant. De tog ut svängarna i modet mer än vad majoriteten av kvinnor gjorde, särskilt här i det konservativa Norden. Givetvis fanns det undantag: det berättas att en hovfröken bar hudfärgade trikåer på benen under en promenad i Stockholm 1801, och det orsakade sådan uppståndelse att hon behövde assistans för att komma ifrån folkmassan som mobbade henne. Inte många kvinnor var modiga eller enfaldiga nog att utsätta sig för det.
Madame Récamier av François Gérard, 1805. Att vara så här vågat klädd var inte normen, ens i Frankrike.
Generellt kan man alltså säga att strumpor var en självklarhet för alla i samhällets övre klasser. Inte ens när bad och därmed baddräkter blev på modet var det självklart att benen skulle få komma ut och lufta sig: strumpor och särskilda skor bars ofta även till baddräkt.
Baddräkter med strumpor och skor, ca 1884.
Till skillnad från de som tillhörde samhällets elegantare cirklar kunde allmogen till vardags ofta gå barfota, eller med grova skor utan strumpor, särskilt under de varmare månaderna. Även de brukade dock sätta på sig strumpor när de skulle gå till kyrkan eller på fest. Strumpor var helt enkelt ett väsentligt plagg för att anses vara korrekt klädd under 1800-talet.
Bondfolk från Torna härad i Skåne. En blandning av barfota, bara fötter i skor, samt strumpor och skor. Uppskattningsvis mitten av 1800-talet.
Vilken typ av strumpor ska du ha då? Det beror givetvis på vem du återskapar. För en bondmora är grova handstickade yllestrumpor lämpliga (färg kan variera med var i landet du bor – skånska allmogekvinnor hade ofta svarta strumpor, något som var rätt ovanligt i övriga Sverige), liksom för en fiskarhustru eller fabriksarbeterska i stan.
Handstickade yllestrumpor – kanske inte det första att investera tid eller pengar i, men förhöjer känslan om du vill uppgradera din dräkt.
För sommarevenemang i allmogemiljö fungerar det fint att gå utan strumpor, men det kan vara bra att ha ett par tillgängligt som skydd mot eventuell skoskav eller kyliga nätter.
Bara fötter i träskor – inte nödvändigtvis så obekvämt som man kan tro, men annorlunda än i moderna skor och avgjort bondskt.
För mer välbeställda damer kan fina yllestrumpor vara skönt på vintern, medan tunna strumpor i bomull eller silke är lämpligt under sommarhalvåret.
Vita strumpor till skor i ballerinamodell – en stapelvara i damers garderober under första halva av 1800-talet.
Omönstrat vitt är alltid ett säkert val om du är osäker, men det fanns även massor av färgstarka strumpor med djärva mönster under 1800-talet – sök i museernas databaser.
Gemensamt för alla kvinnostrumpor är att de gick upp över knäet och hölls på plats med strumpeband över eller under knäet. Strumpeband kunde vara vävda eller flätade band, eller av tyg med insydda fjädrar för att göra dem elastiska. Så småningom kom även strumpeband med elastisk resår – dock inte de överpyntade historier man ser till dagens brudklänningar. Från England och USA finns beskrivningar på stickade strumpeband. Huruvida sådana även användes i Sverige är oklart, men härifrån finns virkade strumpeband bevarade från mitten av 1800-talet. Fram mot sekelskiftet 1900 fästes strumporna med elastiska strumpeband som hängde ner från korsetterna.
Stickade strumpeband i ullgarn, baserade på en beskrivning i brittiska ”The Workwoman’s Guide” från 1838.
Hösten och vintern är en bra tid att investera i over-kneestrumpor från de vanliga klädbutikerna, om du inte vill lägga ner tid på att tillverka dina egna strumpor eller pengar på att köpa reproduktioner. Satsa på strumpor i naturmaterial, eller med så låg procent syntet du kan hitta. Moderna strumpor är givetvis inte historiskt korrekta (de detaljerna får vi gå in på en annan gång), men de kommer att se mycket bättre ut än vad nakna fötter i skorna gör. Långa kjolar kan dölja mycket, men inte huruvida du bär strumpor eller ej. De är en liten detalj som höjer helhetsintrycket.
Referenser:
Persson, H., Kindahl, A., Olsson, K. & Roos, I. (2009), Empirens Döttrar – Kultur och mode under tidigt 1800-tal. Lund: Signum.
Om du uppskattar denna tutorial och vill se fler i samma stil så stötta mig gärna på Patreon – för en tia i månaden får du nyheter om vad jag jobbar på, och kan komma med önskemål om blogginlägg och tutorials.
Som När Det Begav Sig 
