Tiggare eller Myten om Jutesäcken

En jutesäck med hål klippta för huvud och armar, buren med ett rep i midjan – en syn som ibland dyker upp på marknader. För så såg man ju ut på medeltiden – eller? Nej. Till att börja med fanns inte jute i Europa förrän Brittiska Ostindiska Kompaniet började handla med det på 1600-talet, det vill säga ett bra tag efter medeltidens slut. De sorters säck- eller packväv som användes under medeltiden var, beroende på användningsområde, vävda av grövre hampa eller djurhår.

Tillverkning av ost – kan det vara en tiggare som får sig ett mål mat i hörnet?
Hosor med avslitna fötter, hål eller lappar både vid knän och armbågar – men knappar framtill helt i tidens anda.
Tacuina sanitatis, italiensk, sent 1300-tal.

Att döma av de bilder som finns från medeltiden (som förvisso kan behöva tas med en nypa salt ibland) så var inte ens tiggarna klädda i säck, med eventuellt undantag för de allra värst utsatta. Medeltidens tiggare må ha varit utblottade, men de kunde ibland få gamla avlagda plagg som allmosor. Att ge till de fattiga var en plikt för en god kristen och kyrkan använde en del av tiondet till att sörja för de behövande – faktiskt stod de för vad som kan kallas den första sociala välfärden. 
Gamla plagg kunde dessutom köpas billigt ibland, sedan de först burits av kanske en köpman, dennes son och slutligen sonens tjänare; kläder och tyger var vanliga att testamentera bort till både släktingar och tjänstefolk och det fanns en blomstrande andrahandsmarknad för kläder. Kläderna en tiggare bar kunde alltså ursprungligen ha varit av bra kvalitet, men burits, slitits, lappats och lagats så mycket att ingen bättre beställd människa längre ville ha dem. 
Det fanns såklart de som hade det riktigt illa, som bokstavligt talat bara hade trasor att skyla sig med. Men även i de fallen hade trasorna i de flesta fall sannolikt en gång varit kläder och i de fall säckväv faktiskt användes var den av en helt annan kvalitet än moderna jutesäckar.
Vill du klä dig på ett trovärdigt sätt som medeltida tiggare är det bästa alltså att utgå från vanliga, väl använda medeltidskläder. Att få kläderna i ett sådant tillstånd av förfall kan ta åratal av användning, alternativt ett svårt fall av mus-, pälsänger- eller malangrepp. 
Spara gamla slitna skor och kläder – de kan kanske 
komma till nytta om du någon gång vill föreställa en tiggare.

Behöver du snabbt skaffa tiggarkläder så kan du antingen köpa begagnat eller sy nytt och patinera så att kläderna ser riktigt smutsiga och slitna ut – men det skulle kanske kunna kännas som slöseri på bra material och är inget som kommer diskuteras närmare här.
Referenser:
Andersson, E. (2006). Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge. Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet, Historiska Institutionen. https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/16894

Harrison, D. (2002). Jarlens Sekel. Stockholm: Ordfront Förlag.

Piponnier, F & Mane, P. (1997). Dress in the Middle Ages. New Haven and London: Yale University Press.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close