”För Ett Skäligt Pris”

De saker du köper under en shoppingrunda på stan är i nästan alla fall massproducerade; det finns precis hur många exakta kopior som helst. När något massproduceras går det att utnyttja materialet bättre, arbetet kan göras mer effektivt och kostnaden kommer därför att gå ner. De föremål du köper av en hantverkare som tillverkar sina saker själv är unika – helt ensamma i sitt slag – eller ingår i en mycket begränsad upplaga.

Tyvärr är det så illa att mycket av det vi köper – kläder, skor, heminredning och så vidare – är tillverkat av personer med extremt dåliga, ibland slavliknande, förhållanden. Det bidrar till att sakerna kan köpas väldigt billigt. Handlar du av en fri hantverkare i Sverige så vill han eller hon givetvis få ut en rimlig timlön för sitt arbete. Att begära minst den timlön du själv får ut efter skatt om hantverket bedrivs på hobbynivå är inte orimligt. Är hantverket personens yrke så måste de liksom alla andra betala hyra, mat och sociala avgifter, varför varan kommer att kosta mer: hantverket bedrivs inte bara för nöjes skull.

Givetvis kommer det att finnas en prisskillnad på om du får något uppsytt till dig personligen av en skicklig hantverkare, med allt vad det innebär av personlig preferens, eventuell mönsterkonstruktion, efterforskning för att få plagget/föremålet så tidstypiskt som möjligt, eller om du köper begagnade saker tillverkade av samma hantverkare. Men även det begagnade kan, om det är i bra skick, vara värt åtskilliga hundralappar eller tusenlappar. Bra hantverk är bra hantverk, även om det använts lite.

Olika personer är olika skickliga på sömnad och andra hantverk. Det bör givetvis avspegla sig i priset på varan. Ofta står en persons skicklighet i relation till hur länge han eller hon hållit på med det, även om undantag finns. Att någon som precis lärt sig sy ihop två tygstycken och en person som sytt avancerade plagg i tio år med metoder som är väl dokumenterade för perioden kan kräva olika pris på sina varor borde vara självklart.

Bara för att du själv inte har råd med en sak så behöver det inte innebära att varan är dyr i sig. Med tanke på materialkostnad, arbetstid, tillverkarens kunskap, expertis, skicklighet och så vidare kan den vara väl värd sitt pris; men den som inte är insatt kan uppleva det som dyrt. Den som förstår sig på hantverk kan ofta se att ett föremål är värt varenda krona, även om han eller hon själv inte har råd med det. Man kan jämföra med folkdräkter: alla vet att de kostar många, många tusen att få uppsydda, och även begagnade går de på några tusenlappar. Skillnaden mellan dem och vilken annan historisk dräkt som helst är egentligen inte så stor i det avseendet – du betalar för materialet, hantverket, tiden och kunskapen.

Har du tur och får kompispris på något så se till att ge denna pärla till kompis en extra trevlig födelsedagspresent, examensgåva eller julklapp som tack. Det kan vara åtskilliga osynliga hundralappar du fick dig till skänks.

Ett räkneexempel: du vill beställa en enkel, handsydd, hellång kjortel utan knäppning, baserad på fynd. Sömmerskan är duktig, men syr på hobbynivå och vill ha 100 kronor i timmen. Kjorteln ska vara anpassad efter din egen figur, så du träffar sömmerskan och får en toile, ett provplagg, gjort – det tar kanske en timme. (100 kronor + toiletyget – säg 25 kronor. Du är nu uppe i 125 kronor.) Du ska sedan köpa ett ylletyg, det ligger på 250 kronor metern. Du behöver 3 meter till din kjortel (vilket blir 750 kronor). Dessutom kostar tråden, syvaxet och synålarna (säg 30 kronor – du är nu uppe i 905 kronor). Tillklippning, sömnad, pressning och så vidare tar 10 timmar (vilket blir 1000 kronor – du är nu uppe i 1905 kronor). Knappt två tusen för en enkel kjortel är alltså inte på något sätt en orimlig kostnad – det kan till och med vara lågt räknat. Beställer du av en person som har sömnad som sitt yrke så kostar det mer.

Kläder var dyrt på medeltiden också – de var inte sällan det mest värdefulla man ägde, de var en investering för livet och gick ofta i arv, om de inte slitits ut först. Har du inte möjligheten eller viljan att betala för det någon annan gjort med stor omsorg och skicklighet så får du väl lära sig att sy/snida/gjuta/smida/snickra/väva själv. I bästa fall hittar du en ny hobby som är rolig och utvecklande. I värsta fall kanske du inser varför andras bra grejer är värda sina pengar och kommer inte med skambud. För att citera en vän som erbjöds ynka 20 kronor för en smörkniv han täljt av en lönn som han själv fällt och spräckt: