Det finns ofta en föreställning, särskilt hos de som inte vill klä sig så ”präktigt”, om att prostituerades kläder skiljde sig från andra kvinnors; ibland går önskemålen till något i stil med saloonflickors kostymer i Westernfilmer. I en tid när kläder var otroligt dyrt fanns det sällan ekonomiskt utrymme för extravaganser såsom särskilda arbetskläder för prostitution – måste du gå till torget eller till det arbete du kanske hade dagtid i samma kläder som du hade på det ”andra jobbet” så höll du dig mer eller mindre inom det av den egna klassen socialt accepterade.
Att döma av det relativa fåtal bilder av prostituerade som finns från 1800-talets Skandinavien – särskilt bilder av dem när de ”går på gatan” är det ont om – så verkar kulturen inte heller ha varit sådan att man annonserade sina tjänster genom sin klädsel. Faktum är att enligt reglementeringen av prostituerade i Stockholm från 1875, som i stort liknade den från 1859 och gällde fram till 1918, så fanns det ordningsregler som sade att de ”å gator, torg, och allmänna platser städse visa sig i anständig klädsel och icke genom utmärkande klädedräkt söka ådraga sig uppmärksamhet” (Johansson, 1913).
Då de inte heller fick ”stryka fram och tillbaka…… icke utan giltig anledning stanna samt icke tilltala personer eller genom utrop och åtbörder söka tillocka sig uppmärksamhet” (Johansson, 1913), inte vara ute efter klockan elva på kvällen eller för den delen diskret (eller inte så diskret) ge hintar från fönster i det egna hemmet så verkar samhället ha jobbat för att göra dem osynliga i det offentliga rummet, även om affärerna uppenbarligen fortsatte ungefär som tidigare ändå. Hur noga reglerna följdes kan såklart diskuteras, men vi ska titta på några dåtida bilder av prostituerade och se vad vi kan upptäcka.
Separationsvakterna, kallade Paltar som i denna bild av Pehr Nordqvist, hade framför allt hand om kvinnliga fångar, ofta prostituerade. Denna kvinna skulle kunna vara en sådan. Hennes klänning och skor är typiska för sekelskiftet 1800.
Kvinnorna i ”På väg till korrektionsinrättningen för kvinnor vid Barnhusgatan i Stockholm” av Hjalmar Mörner, 1830, har kläder som ger ett eko av tidens modedräkt, med ärmar som är relativt vida upptill, midjan på väg ner mot sin naturliga plats och klacklösa kängor, men med vanliga kvinnors förkläden och sjaletter. Inga konstigheter alltså.
I C.J.A. Skogmans ”På Norrbro på qvällsqvisten 1849″ ser vi en prostituerad kvinna i samtal med två potentiella kunder, båda uppenbarligen av en högre samhällsklass än hon själv. Kvinnans kläder är helt ordinära för tiden och hennes klass, med lång klänning buren över flera underkjolar, en jacka över det och den för vanliga kvinnor nästintill obligatoriska sjaletten.
Anna Maria Nilsson i samband med att hon blev inskriven som prostituerad år 1869. Hon är klädd som vilken borgerlig kvinna som helst, det är inget som drar uppmärksamhet till sig.
Den här kvinnan var inskriven vid Prostitutionsbyrån i Stockholm mellan 1863-1881 och fotot, gissningsvis taget på 1870-talet, fanns i att av Sedlighetspolisens fotoalbum. Det är inget anmärkningsvärt över henne; både frisyr och kläder stämmer med tidens mode, om än inte det mest extravaganta.
I ”Albertine i polisläkarens väntrum” av den norske konstnären Christian Krohg från 1887 ser vi ett flertal prostituerade i olika ekonomiska omständigheter. En del klär sig lika moderiktigt som borgerskapets damer, andra har uppenbarligen enklare förhållanden. Ingen har på sig kläder som sticker ut från mängden, utan de ser ut som kvinnor brukade göra på 1880-talet.
De enda bilder på kvinnor i för tiden mycket utmanande kläder är bilder av scenens damer: skådespelerskors, dansösers och sångerskors scenkostymer kunde avvika betydligt från det vanliga, men de bar helt normala kläder när de inte jobbade. I nuläget kan vi alltså anta att de prostituerade kvinnorna i 1800-talets Sverige i allmänhet klädde sig precis som andra kvinnor från samma samhällsklasser och ekonomiska omständigheter.
Att porträttera en prostituerad kunde vara intressant och bildande på många sätt, för både en själv och allmänheten, och ge möjlighet till reflektion över kvinnors värde och möjligheter då och idag. Att göra en plojgrej av några av de mest utsatta kvinnornas situation känns däremot osmakligt – att läsa en dåtida novell om hur tolvåringar luras in i det efter att ha ”förförts” av rika vuxna män ger tvärtom en otäck klump i magen – särskilt när man vet att samma vidrigheter fortsätter i världen idag.
Referenser:
J.E. Johansson, (1913). Reglementeringen i Stockholm. Stockholm; Wahlström & Widstrand. PDF finns här.
Om du uppskattar detta inlägg och vill se fler i samma stil så stötta mig gärna på Patreon – för en tia i månaden får du nyheter om vad jag jobbar på, och kan komma med önskemål om blogginlägg och tutorials.
Clothing for Prostitutes
There is often a notion, especially among those that don’t want to dress “demurely”, that the clothes of prostitutes somehow differed from those of other women – sometimes the wish strays to the costumes of “saloon girls” in cliché Westerns. At a time when clothing were really expensive there would rarely have been economical possibilities for extravagances such as special work clothes for prostitution – if you had go to market or to a possible day job in the same clothes you’d wear to your “other job”, you’d wear what was generally accepted by the class you belonged to.
Judging from the scarce imagery of 19th century Scandinavian prostitutes – especially images of them walking the streets are uncommon – announcing your services by the way you dressed doesn’t seem to have been the culture. On the contrary, the regulation of prostitutes in Stockholm from 1875, which mostly resembled the one from 1859 and lasted until 1918, the rules said that they “on streets, squares and public places always appear in decent clothing and not try to attract attention by distinctive dress” (Johansson, 1913).
As they were not allowed to “walk back and forth…. not stop without valid reason, nor address people or by calls and gestures try to attract attention” (Johansson, 1913), were not allowed to be out after eleven at night or discreetly (or not so discreetly) give hints from their own windows, it would seem that society did their best to make them invisible in the public sphere, though business continued much as it had before. Of course, it could be discussed how closely these rules were adhered to, but we’ll take a look at some period pictures of prostitutes and see what we can discover.
Separationsvakterna, nicknamed ”Paltar” (after a kind of blood pudding) as in this picture by Pehr Nordqvist, worked with female prisoners, often prostitutes. This woman could be one of those. Her dress and shoes are typical of the years around 1800.
The women in “På väg till korrektionsinrättningen för kvinnor på Barnhusgatan i Stockholm” (“On the way to the workhouse for women on Foundling Home Street in Stockholm”) by Hjalmar Mörner, 1830, are wearing clothes that give echo of the current fashion, with full sleeveheads, waists approaching their natural place, heel-less boots, but with the aprons and headkerchiefs of common women. Nothing out of the ordinary.
In “På Norrbro på kvällsqvisten 1849” (“On North Bridge of an evening 1849”) by C.J.A. Skogman, we see a prostituted woman and two potential clients, obviously from a higher class than her. The woman’s clothes are completely ordinary for the time and her class, with a long dress worn over several petticoats, a jacket and the for ordinary women in Sweden nearly mandatory headkerchief.
Anna Maria Nilsson, from the time she was registered as a prostitute in 1869. She’s dressed as any other middle class woman, there’s nothing to attract attention.
This woman was registered as a prostitute in Stockholm between 1863-1881, and this picture, probably from the 1870’s, was in one of the photo albums of the vice police. There’s nothing remarkable about her: both hairstyle and dress are true to the fashion of the day, though not the most extravagant.
In “Albertine in the police doctor’s waiting room” by the Norwegian artist Christian Krohg from 1887 we see several prostitutes in different economic circumstances. Some dress as fashionable as middle class ladies, others live in obviously simpler conditions. None are wearing clothes that stand out, rather they all look like women generally did in the 1880’s.
The only pictures of women in clothing that are very bold for its time are pictures of women of the stage: the stage costumes of actresses, dancers and singers could deviate quite a bit from what was ordinarily worn, but they would have worn the same kinds of clothes as everyone else in their free time. From the present source material, we can suppose that prostitutes in 19th century Sweden in general wore the same kinds of clothes as other women in the same class and economic circumstances.
Portraying a prostitute could be interesting and educational in many ways, both for yourself and the public, and give opportunity to reflect on women’s worth and opportunities then and today. However, making a fun thing out of the desperate situation of some of the most vulnerable women, is distasteful – reading a period story about how twelve year-olds are tricked into it after having been “seduced” by rich grown men gives a sour taste in the mouth, especially when you know that the same vileness keeps happening around the world today.
Referenses:
J.E. Johansson, (1913). Reglementeringen i Stockholm. Stockholm; Wahlström & Widstrand. PDF here.
If you appreciate this tutorial and would like more in the same style, support me on Patreon – for the equivalent of a dollar a month you’ll get news of what I’m working on, and the opportunity to wish for tutorials and blog posts.
Som När Det Begav Sig 
Wow! Vad intressant – precis detta pratade jag & min lilla mor om senaste i förrgår. Tack för spännande inlägg!
GillaGilla
Superintressant och bra skfivet!/ Jackie (och Johan) Tändkula på FB
GillaGilla
Det är roligt när blogginlägg kommer sådär lägligt.
GillaGilla
Tack!
GillaGilla